across the world

Om 17 minuter är klockan 12. Om 7 timmar och 12 minuter står jag på flygplatsen. Om 9 timmar och 12 (nej, 10 är det visst nu) minuter, går planet! eller, går å går. lyfter. ingen återvändo.
det bästa, och värsta, är att jag inte riktigt fattar det än. då skulle jag nog bara gråta och gråta, hela tiden.
men fuck vilken stor chock det blir sen när jag fattar det.
ett helt år ska jag vara borta från allt och alla, från allt som är min vardag. Kastas in i något helt nytt, lixom. Bo hos familjen M.
dem verkar underbara!
jag fick inte veta föräns för typ 2 dar sen att de skulle bli min värdfamilj. The Dalles, Oregon. Staden verkar mysig, 60 tusen invånare. Nu var det visst 30 grader varmt där. Det har jag svårt att tänka mej, när jag ser bara kolsvart genom fönstret. Men det är ju iofs på andra sidan jorden. PÅ ANDRA SIDAN JORDEN. pausa. låt det sjunka in.
Shit vad det pirrar i mej!
Men jag har redan fått världens ångest, för vi ringde M-familjen nyss, å först snacka pappa med mamman Kate, å sen fick jag också göra det. Sen frågade hon om jag ville prata med Dave, pappan, eller om det dög så, å jag ba:
-Du kan väl säga hej till alla?
GAAAH största fegisen! å så har jag redan skämt ut mig..

Haha, å dom har två hundar också (och två fiskar, två grodor å tre katter), men jag som är så hundrädd! det lär ju gå bra. Usch, förlåt om jag låter så negativ, det kommer bli asbra. Å ja längtar verkligen! Samtidigt är jag asrädd å släppa taget.
har kanske liiiiite resfeber?
Har jag packat allt?

the dalles, oregon
ute på västkusten typ ;)